Author: linneasaaranen

Bara lite bilder från julafton förra året såhär fyra månader efter. Firade med Alexanders familj i Nödinge på morgonen och sedan hemma hos mina föräldrar på kvällen. Åt och drack och öppnade julklappar. Sånt som man gör. Nytt på julbordet var smördegspizza à la Tuvessonskan. En hitt! Åtta månader kvar tills det är dax igen…

Minns ni när man kunde gå på konserter? Hänga på en restaurang en hel kväll osv osv. I höstas tog jag ledigt från jobbet en vecka och gjorde allt det där man inte kan göra nu. Såg Alex Cameron på Pustervik en söndag och sedan The Midnight några dagar senare på samma plats. Lite mycket jobbigt störande gubbar på den sistnämnda konserten men i nuläget hade jag tagit en kväll med störande gubbar på Pustervik alla gånger om.

När jag fyllde år i början av oktober fick jag ett presentkort på restaurangen Björk och Bambu av vänner, så en kväll hade jag och Alexander bokat bord för att äta 6-rätters där. Glömde fotografera en av dom men nedan är bilder på de andra. Efter dessa 6 rätter (eller typ 15 om man räknar med alla extra tilltugg) och några glas öl stapplade vi mätta hemåt. Så gott alltihop! En annan dag tog vi en fika på Kafé Gapet mitt på dagen vilket man också kan göra när man är ledig på en vardag. Träffade också Louise en annan dag och testade på att väva på Röhsska museet och tog en fika på Viktors Kaffe.

Längtar efter att göra allt sånt här igen. Och längtar efter en tid då man inte behöver skjuta fram saker, som exempelvis bröllop (för var ju självklart att det skulle bli så tillslut).

Kan äntligen se världen lite skarpare. I alla fall TV:n som kanske var största anledningen till att jag skaffade mig glasögon. Känns i alla fall skönt att kunna se på Terrace House i HD. Så beroendeframkallande serie.

Så konstig tid vi lever i nu. Just nu har jag en vecka “semester” från jobbet eftersom jag hade några semesterdagar att ta ut innan jag slutade min anställning och valde därför min sista vecka. Såg framför mig en vecka av lugn innan jag påbörjar mitt jobbsökande på riktigt. Hade också tänkt fira min syster som fyllde 30 i fredags. Men känns skrattretande att ens tänka detta som en semestervecka. Fick ställa in firandet och har väl egentligen satt hela livet på paus känns det som. Kan inte sluta gå in och läsa nyheterna varje timme. Har inget tålamod för att sitta och vänta på bättre tider. Om lite mer än två månader är det tänkt att jag och Alexander ska gifta oss. Ett bröllop som vi planerat i snart ett år och lagt så mycket tid på. Har också haft så många vänner och familjemedlemmar som hjälp till med så mycket. Tar upp hela min tankekraft just nu. Kan inte hjälpas. Vågar knappt hoppas på att det ska bli av men antar att hoppas är det enda man kan göra nu. Hoppas och kolla på Terrace House.

En bild från 7:e mars. Kändes nästan som om det var 2010 igen med lockat hår och systemkameran i handen. 7:e mars. Bara lite mer än en vecka sedan men känns som om det var ett halvt liv sedan?

Har bara en vecka kvar på jobbet. Sex arbetsdagar. Intalar mig själv som en mantra att jag ska klara av dessa dagar. Inte bli sjuk. Inte bli sjuk. Inte bli sjuk. Kryper längst väggarna. Undviker människor. Irritationen som väller upp inom mig när folk hostar, nyser och meddelar alla om att det visst ej är någon “corona”. Inget att oroa sig för. Avundsjukan som uppstår när man ser alla som har möjlighet att jobba hemma. Ännu mer irritation när dom klagar.

All möjliga framtidsscenarier som dyker upp i huvudet. Kanske en inställd operation om två veckor. Nervositeten över att gå till sjukhuset själv pga inga besökare tillåtna. Vakna upp själv i en sjukhussäng. Rädslan över ett uppskjutet bröllop. Inställd bröllopsresa. Om det var stressigt att planera ett bröllop innan så är det inget emot att planera bröllop i en pågående pandemi. Skammen man sedan känner när man tänker för mycket på sig själv och sina egna problem och inte på alla i riskgrupper.

Ta hand om er <3

Fredagen den 4:e oktober fyllde jag 27 år. Firade med att äta på Hagabion med min familj bland discokulorna. Helt klart en favoritplats. Hade dragit på mig en förkylning under veckan så kunde knappt urskilja smakerna ur min pasta, men det lilla jag kände var gott.







Tyckte inte att det räckte med ett firande så på lördagen hade jag även bokat bord på Dubbel Dubbel vid Polhemsplatsen dit jag bjudit in några vänner. Drack drinkar och åt dumplings och bar min mörkgröna manchesterklänning för andra dagen i rad som jag fått av Alexander i present.












Sedan tog vi spårvagnen hem till oss där discolampan och vinboxarna väntade.

26 september åkte jag och Alexander över till Ringön och ICIA. Chantal Mouffe var i Göteborg och skulle prata om sin nya bok Till vänsterpopulismens försvar. Läste hennes Om det politiska när jag pluggade kulturvetenskap för massa år sedan och minns att jag tyckte hon beskrev det politiska klimatet i Europa så bra. Gillar att hon skriver på ett sätt som gör texten tydlig och förståeligt utan att för den delen vara förenklat. Kan inte minnas sist man frågade efter någons autograf men gick därifrån med båda mina böcker signerade och kände mig för första gången på länge lite starstrucked.

Är inne i en sån förändringsperiod nu. Har bara lite mer än en månad kvar på mitt jobb och sen vet jag inte vad som händer. På något sätt skönt och på ett annat läskigt och stressande. Ska också under denna period operera bort min gallblåsa och gallstenar. Har därför en konstant känsla av att man mest är kött och blod. Svindlande känsla.

Jaja, dags att beta av 2019 nu kanske. Nu hoppar vi tillbaka till den 11:e september då jag och Alexander hade bokat bord på Dubbel Dubbel. Skulle kunna äta deras dumplings varje dag om det var så.

Sedan gick vi ut i ett regnigt och blåsigt Göteborg och hoppade på spårvagnen mot Stigbergstorget och Oceanen där vi såg Say Sue Me – ett av mina mest spelade band på Spotify förra året. Väldigt bra band med andra ord. Och bra konsert.

Våren 2018 skrev jag klart min 115 sidor långa masteruppsats i filmvetenskap som handlade om myten kring “den perfekta kvinnan” där jag fokuserade på tre filmer i vilka Scarlett Johansson porträtter en artificiell kvinna. För ungefär ett år sedan då jag var “mellan jobb” satt jag och kortade ner, översatte och finputsade text och argument och förvandlade uppsatsen till en artikel. Nu såhär ett år efter har texten blivit ännu mer finputsad av mig och Anna Backman Rogers (min gamla filmvetenskapslärare och grundare till tidskriften MAI: Feminism & Visual Culture) och publicerad i tidigare nämnd tidskrift. Min första publikation! Texten går att läsa i sin helhet här.

Sista helgen i augusti ställde jag in alla planer inför helgen och åkte med Alexander, Astrid och Johan ut till Astrids föräldrars hus på Tjörn. Alexander och Johan skulle spela wow classic som precis kommit ut och förutom det spenderade vi lördagen med att dricka bubbel och hänga i soffan.

Efter en natt med en gallstensattack som höll i sig i timmar spenderades söndagen med att varva sovande med bokläsande och även ett besök på Akvarellmuseet. De hade en utställning av Mats Gustafson men också en om andra konstverk från samlingen som exempelvis den fantastiska tavlan av Maria Nordin som syns på bilden nedan. Den hänger även på våran hallvägg här hemma. Dock i mycket mindre format.

Hade som mål att publicera alla inlägg från 2019 innan året var slut men det gick ju som det gick… Nu tar vi nya tag och hoppar tillbaka till den 20:e augusti då Alexander fyllde 28 år och blev väckt med presenter och födelsedagssång och några dagar senare då vi hade födelsedagsfest hemma hos oss med lite för starka rom och cola på balkongen, quiz och discolampa.